Jag yohooade mig rakt in i bloggväggen tydligen efter bara några inlägg men nu är det nya tag som gäller och här kommer en sammanfattning av veckan som varit. Hoppas ni orkar ta er igenom texten.

Alltså ärligt, ibland är det svårt att skriva blogginlägg för då ber jag Gustaf ta hand om Gry och jag går till ett annat rum för att få tid att tänka. Gry tycker inte om att ha mig utom synhåll (tuttarna kommer för långt bort kanske?) så då blir hon lite gnällig efter ett par minuter. Gnällandet leder till att Gustaf börjar sjunga egenkomponerade sånger i falsett för henne. Hon tycker om dom här sångerna och är nöjd vilket är gulligt, men jag får ganska svårt att tänka under tiden.

I alla fall: Veckan som varit...

Fredagkväll: Överasskningsmiddagen från helvetet. Nästan. Allt hade gått så smidigt hela dagen tills det var dags att börja laga maten. Jag sa- Vi ska göra en överasskningsmiddag åt pappa jaa det ska vi. Då blev Grynet sur. Jag är pappas överasskning varje dag och inget annat menade hon. Sen kinkade och gnällde Gry på tills pappa kom hem och överasskningen istället blev en sur fru och ett halvfärdig middag som han fick hjälpa till att göra iordning. Maten var god, men det blev inte som det var tänkt och så fortsatte resten av veckan…

Lördag: Kände mig konstig. Irriterad. Huvudvärk.

Söndag: Kände mig konstig. Mer huvudvärk, vilket jag vet är en vanlig biverkning i början av koständringen så det är bara att stå ut.

Måndag: Mer huvudvärk. Grinig på allt. Lite ont i halsen.

Tisdag: Huvudvärk på gränsen till outhärdlig. Vad är detta?

Onsdag: Samma huvudvärk som på tisdagen och jag känner att går inte denna värk över snart så klarar jag inte att köra med den här kosten… Jag börjar bli orolig för detta. På kvällen är det dags för Tindras gymnastik och vi går till gympasalen i kvällssolen. På hemvägen är det däremot ösregn och vi blir genomblöta. Efter någon timme bryter en förkylning ut hos mig och i samma veva börjar övriga familjemedlemmar klaga över huvudvärk. Aha, den envisa huvudvärken kan antagligen ha att göra med den här förkylningen säger jag då lite gladare, men övriga blir inte lika glada som jag över detta…

Torsdag: Tindra och jag nyser och snörvlar. Hemma från skolan. Gry bli inte sjuk! Gustaf bli inte sjuk! Jag tycker synd om mig själv sent på kvällen och tar en stor skål med glass. Jag har ju såååå ont i halsen.

Fredag: Saga, Tindra och jag nyser och snörvlar. Hemma från skolan. Gry bli inte sjuk! Gustaf bli inte sjuk!

Lördag: Jag känner mig ganska ok. Ingen huvudvärk! Går en härlig promenad i solen. Gustaf börjar bli grinig och sur. Han har huvudvärk…

Sammanfattningsvis: Jag måste säga att jag fortfarande är sugen på ”något”, men när jag provat ”något” så har jag ändå inte fått någon tillfredställelse av det. ”Socker-kicken” saknas och jag vet ännu inte om jag är glad eller ledsen över detta. Ett exempel: Lagade pannkakor åt Tindra när hon var hemma och sjuk. Så tänkte jag Äh, jag är sjuk så jag tar en och så åt jag den med äppelmos. Jo, det var gott, men väldigt sött. Jag kan inte ens fatta att det är jag som skriver detta. Vadå väldigt sött? Hur kan något ha blivit för sött? Intressant. Jag har nya smaklökar!

Jag har inte ställt mig på vågen efter att jag börjat blogga här, men jag mätte midjan med måttbandet och läste 92 centimeter då. Jag tycker själv att jag ser lite smalare ut i spegeln, men ingen annan verkar märka något. Dom där mysbyxorna som jag precis  fick på mig förut har faktiskt blivit ännu lite lösare, inte mycket, men lite i alla fall.

Jag gjorde ett nytt test med måttbandet i går och då läste jag 88 cm och tänkte WOW, men när jag gjorde om mätningen en centimeter längre ner läste jag 92 centimeter igen.

Hur ska jag veta eller komma ihåg precis hur jag mätte sist? Jag tror jag struntar i både våg och måttband faktiskt. Jag ska göra som jag gjorde efter förra graviditeten. Jag köper ett par byxor som jag vill ha på mig men som är för små. Då och då tar jag fram dom där byxorna och blir påminnd om hur gärna jag vill ha dom och då blir jag peppad. Förbud funkar inte på mig, även om jag satt dom själv. En morot fungerar såååå mycket bättre.

Nej, nu håller Gustafs falsett på att ta kål på mig så nu är det slut för denna gång. Kram till alla er som orkade läsa och ha en trevlig lördagskväll! Jo, föressten... snart ska jag fixa bilder till bloggen. Kul va!

Tindra funderar och tipsar: Att man aldrig ska ta på ett monster för det kan vara farligt, och det kan hända att man blir ett monster eller så. Man ska inte äta monster för då kanske man dör.