Ibland blir inte saker precis som man tänkt sig… Äldsta dottern kom inte hem till lunch vilket resulterade i att jag inte åt den brunch-omelett som jag tänkt göra eftersom jag inte kände mig hungrig. Plötsligt var klockan 12.30 och jag tog barnvagn och hund ut på promenad för att hinna gå en timma innan jag skulle hämta upp Tindra från förskolan.

Vi gick längst med en vacker å och allt var så härligt. Jag får alltid känslan av att tiden är kring 1900- talets början när jag går där. I fantasin bar jag en sådan där fin klänning i vitt och snurrar på ett paraply precis som mamman i Madickenfilmerna. Undrar varför jag alltid får den känslan där? Lite längre fram finns äppelträd på en allmänning och jag hade tänkt att plocka lite äpplen för att det är så mysigt att gå där och plocka, längst med ån, i min vita klänning… Tyvärr hade någon annan hunnit före. Det fanns inte ett äpple som gick att nå med mina 1.65 cm. Jag funderade på att klättra, men vågade inte lämna barnvagn och hund nedanför. Tillslut fick jag tag i ett helt äpple. Wow. Fortsatte sedan längst med ån. När vi är som längst hemifrån och precis ska vända vaknar Gry och tänker inte alls stanna kvar i någon dum barnvagn. Hon vägrar vara i den. Herregud vad hon skriker. Jag går, hon skriker, jag stannar, tröstar, vaggar, bär, ammar, tar fram bärselen. Då skriker hon så jag ett tag är rädd att hennes rygg gått av eller någon liknande. Aldrig har jag hört henne så arg, förtvivlad, förbannad. Saken är den också att det börjat blåsa rätt kraftigt. Gry har fortfarande kvar spädis-reflexerna så hon håller andan när det blåser… Så hon håller andan så länge hon kan, får panik, blir ledsen, håller andan igen osv….

Jag bär, vyssar, gungar och försöker ta mig hemåt med vovve och barnvagn, svetten rinner längst med ryggen. Helvetespromenad. Det tar evigheter att ta sig hemåt. Äntligen framme vid skolan. Binder hunden i barnvagnen som välter (Gry är i famnen tack och lov!) Tillbaka hemma, Glömt en sak på skolan, tillbaka till skolan och sen hem. Svetten lackar. Upp 6 trappor. Börja göra mat. Orkar inte göra mat. Sträcker mig efter barnens Toblerone på 400 gram som de fått. Äter halva. Vilken totalt misslyckad promenad och matdag. Började så bra, kändes så bra, slutade så dåligt. Och inte nog med det, chokladen var inte ens god egentligen. Jag åt den för jag var hungrig och det är klart jag var hungrig eftersom jag inte ätit något. Så dumt! Jag antar att jag lärt mig något av detta också. Det går inte bra att stå emot ”suget” när man är hungrig. Men det borde jag ha fattat, eller hur!

Trots detta felsteg så har jag idag på mig ett par byxor som jag inte kunde ha för någon vecka sen. Alltså det är mysbyxor och dom är i stretch, men förra veckan satt dom så att dom inte var bekväma och jag använde dom inte. När jag tog på dom i dag så satt dom faktiskt rätt bra! I morgon är en ny dag och ny matdag och ny promenad ☺. Det blir bra!