Hej!

Det var ett tag sen… herregu, det gick så bra då. Vikten sakta nedåt och de nya brallorna som började sitta riktigt skönt, nästan löst. Det var härligt. Jag kände mig stolt.

Det var då det.

Allt gick bra, det var inte så svårt att gå ner och så skulle jag börja gå promenader också. Kan ni gissa vad jag gjorde då? Eftersom jag ändå skulle gå promenader så började jag unna mig lite. Det började med liiite extra gott som fredagsmys ena veckan. Sen blev det lördagsmys. Sen fredag och lördagsmys. Sen fredag, lördag och sen morgonmys, lunchmys, middagsmys, kvällsmys och dygnetruntmys. Jag märkte det inte ens! Alltså att jag börjat äta allt möjligt igen. Jag tänkte inte ens på det samtidigt som jag tänkte på det varje tugga. Och ju mer jag tänkte på det, alltså att jag börjat frossa i socker igen, så vart jag bara mer frustrerad och ännu mer hungrig. Sockermonstret var tillbaka.

Idag ställde jag mig på en våg. Jag har inte gått ner ett gram sen jag skrev här sist. Jag har gått upp ett halvt kilo.

Nu får jag börja om, eller inte börja om direkt, utan mer fortsätta framåt. Se problemen, det är väl första steget va? Att erkänna dem?

Nu ska jag tuffa till mig och ge gärnet för att bli av med dom här kilona!