Att uppleva te

För första gången upplevde jag häromdagen ett te med hela kroppen. Inte bara med lukt och smak eller värme, utan också med kroppen.

Fick nyligen höra att mullbärste är känt i Asien inte enbart för sin grönskande smak, utan också för sina egenskaper, nämligen att kunna sänka högt blodsocker. Men, efter att tidigare ha köpt åtskilliga sorter för mycket dyra pengar som jag druckit utan att märka det minsta, kändes det påståendet minst sagt osannolikt. Det visade sig istället att jag blivit lurad en massa gånger. Mina teer innehöll inte alls rent mullbärste, utan en massa vanligt te, grönt eller vanligt svart. Jag som trodde att mullbärste var mullbärste och inte svart te med lite smak av mullbärste. Tur nog provade jag den här gången ett märke från LCHFbutiken som skulle innehålla just mullbärste och inget annat. En kartong från Asien med en text på baksidan om någon Dr Diabetes kändes lovande. Inte mycket om att det skulle smaka si eller så utan direkt pang på dess utlovade verkan. Inuti fanns heller inte mängder med te utan två silverpåsar med vakumpackade småpåsar som uppgavs vara mycket känsliga för luft och därför behöver återslutas mycket nogrannt för att teet inte ska tappa sin verkan för snabbt.

Nu fick jag däremot en upplevelse! Jag drack den på grund av de utlovade egenskaperna efter en måltid med lite väl mycket kolhydrater i form av bland annat hallon, vispgrädde och chokladmousse och plötsligt blev blodsockret faktiskt betydligt lägre.

Inte konstigt att det i Asien kallas för fattigmansinsulin.