Mimmi kör 8 Military Weeks

Jag är ju peppad inför det här. Och jag är rädd. Jag vågar nästan inte släppa socker-trösten. Alltså det här med att kunna kuta till skafferiet eller handväskan eller var som helst där det kan finnas en godbit kvarglömd (kvargömd). Eller nalla på barnens lördagsgodis.

Nu har det gått fem dagar. Det har gått fort ändå tycker jag. Men liiiite jobbigt tycker jag det är att helgen är här. Barnen har haft fredagsmys. Vi brukar sitta tillsammans i soffan och unna oss ;) Men idag höll jag mig på avstånd.

Military Weeks VS min egen vardag?

Jag kom på att jag måste berätta om en grej som jag kom att tänka på när jag gjorde Marockansk gryta i eftermiddags. Eller snarare erkänna här i bloggen. Just för att det säger en hel del om hur mitt tänk är, eller var.

Pigg i kroppen. Full fart hela dagen. Ätit frukost och sen inget innan middag vid 18. Mätt hela dagen. Inga problem. Utom ett. Jag är aggressiv. Alltså snäll och glad och så men ändå aggro. Tänder till på en millisekund; GAH! Gör som jag säger!

Alltså aggro-problem på dag 8.

Dag nummer niooo Alltså det här är inte så förbannat svårt!

Tänk att 2 min mitsträning kan kännas som 20 min. När det tar emot sådär och blir jobbigt så kommer en panikkänsla i kroppen på mig. Kroppen skriker; Hörru, det är jobbigt det där! Lägg av!

Ikväll känner jag mig trött. Inte på grund av träningen utan jag tror det är en förkylning i antågande. Hoppas inte. Ska gå och lägga mig strax och försöka sova bort symtomen…

Det här var dagen då jag skulle ha sovit bort förkylningen, men istället vaknade jag med rakblad i halsen och kände mig heldålig. Låg mest hela dagen i sängen medan förkylningen bröt ut ordentligt.

Fortfarande sjuk, ligger och grämer mig över att all hemsk träning nu går förlorad och jag måste börja om. Men nehej säger Gustaf och min svägerska… Det jag gjort hittills kommer jag att kunna fortsätta att bygga på. Känns ju som en tröst i alla fall. Känner mig snurrig idag och febrig och snorig. Blä.

Är nog egentligen frisk nog för att börja träna (Gustaf säger så) men så jäkla duktig är jag inte att jag kommer igång halvsjuk… Nä stackars mig. Jag är fortfarande snorig och hostig. Blä.

Nu är nog min förkylning/feber i stort sett borta. Bara lite snuva kvar, men kroppen känns ok. Vår Lillfia har fått det istället, stackars henne. Gustaf har tjatat på mig i två dagar nu om att jag faktiskt kan träna lite grann i alla fall. Lite mage och rygg till exempel. Men nehej du, det kunde jag inte alls så det så!

och jag är igång igen  Kändes helt ok att träna idag. Eller nä först inte, men jag visste att jag måste ta mig igenom det. Som ett tandläkarbesök ungefär ha ha.

Dag för dag. Idag var det en stressig sådan. Jag är alltid så morgontrött. Fick jag skulle jag ligga hela dagen och mysa under täcket.

Jag har varit trött idag. I hela kroppen. Promenaden var jobbig trots att det var en vanlig prommis. Och på affären när jag skulle lyfta en 6 pack med drickvatten så var den tung… Japp, hela dagen var så där.

Dagarna går på. Bra! Jag är inte arg längre. Då menar jag inga såna där galna blodsockerfall då jag skriker på barnen. Bra!

Wow. Dag 20. Vad kul!

Jo föressten, läste ni det? Igår när jag skulle gå och lägga mig så säger Gustaf lite snällt -Kom hit! så jag förväntar mig en godnattkram då, men…

-15 benböj!

Ledig ledig ledig :) Precis vad som behövdes

Var så pigg på att få prova mina nya gympadojjor. Löparskor. Satte av ut i morse med Alice, men kände nästan direkt att det kommer inte funka. Det kommer bli skavsår. Så det fick bli en förkortad powerwalk för att undvika detta. Jag har dålig hud.

Japp, säger det igen. Dagarna går på. Känns inte något konstigt längre direkt. Säger bara en sak. Jag tänker aldrig gå tillbaka till att äta bröd. Det är så skönt att slippa den där uppsvullna magen som jag alltid haft. Jag har ju mage nu med, men att den känts svullen inuti. Alltid.

Idag är det en stor dag ska ni veta! Jag är så stolt! Ha ha. Det är sant. Min löprunda i morse gick inte så bra. Benen ville inte vara med så det blev powerwalk och joggning. Kändes lite trist.

Tänk vilken stor dag det var för mig igår. Och så blev det ändå en skitdag idag träningsmässigt. Eller så är den ok ändå för jag lärde mig något nytt tror jag.

Smackabom rakt i väggen!

Skrev stora ord i mitt senaste inlägg. Och jag menade varje ord av dem. Då.

Dagen efter gick jag kabom rakt in i ett totalt misslyckande helt utan förvarning. Det här hände:

En bättre dag idag. Igår känns onödig, men det brukar komma något bra ur det dåliga med. Mer kunskap kanske om hur jag ska hantera denna situation nästa gång?

Vilken härlig dag det har varit idag. Ikväll var vi och tittade på stadens vackra julkrubba. Det var så mysigt och alldeles lagomt med folk.

Lucia hela dagen lång. Mysigt med sång och ljus. Inga pepparkakor eller bullar, men det gjorde inget.

Gick bra med maten också och träningen med. Inget speciellt annat heller. En lagomdag idag.

Dag 30. Wow. Känns stort att skriva siffran. 30 dagar med LCHF och med träningen. Jag mår riktigt bra av LCHF kan jag säga. Jag blir fortfarande sötsugen när jag ser godis nu (efter fuskardagen) men i kroppen mår jag så mycket bättre av den här typen av mat.

Idag kände jag mig förvånad över att se mig själv i spegeln på morgonen. Vissa dagar känner jag mig så stark. Nästan atletisk haha. Det är sant!

Tänker på kvällens middag som Gustaf lagade. Så gott var det Kalkon med gräddsås och mos till det. Jag är så petig med min mat på så sätt att jag inte gärna smakar nya grejjer. Gustaf nämde inte något om pumpa i moset ha ha. Det såg jag nu på receptet.

Konstigt att det är som varannandag med mig. Ena dagen jättepigg och andra dagen trött och lite nere. Undrar om jag ska skylla på att det är höstväder här. Kallt och regnigt idag. Då blir vi mer fast i det här kalla lilla och lite mögliga huset.

Ruggigt och regnigt fortfarande, usch! Jag har varit på lite klagigt och surt humör senaste dagarna. Vi har liksom inga rena kläder längre för det går inte att torka i den här fukten.

Idag har jag fått en ny insikt tror jag. Eller så är det bara svammel. Men jag tror så här… Jag körde box eller vad det heter mot Gustaf idag och han räknade i övningen sakta till 100 och jag ska slå hela tiden. Det är så galet jobbigt när muskeln blir full med mjölksyra.

Jag skulle ha skrivit det här inlägget igår kväll egentligen, men det missade jag för jag somnade med vår lillfia vid nattningen. Det var som någon klubbat mig. Sov till i morse som en stock. Igår eftermiddag vart jag galet sugen på salmiak igen!

Nää!

Heja Heja, det gick riktigt bra att springa idag. Vissa dagar går bättre än andra. Jag tycker inte jag tränar så mycket konditionsträning men flåset är ok. Hur det gått till vet jag inte riktigt. Just springa är så himla bra träning!

Julklappar inslagna. Storstädning fixad. Julmys i stugan. Det blir inte samma julmyskänsla här i Spanien som ni har hemma. Det är mer höstkänsla här, men fixade det hela med ett doftljus med äpple och kanel. Mmm, luktar ljuvligt. Sen gjorde jag förutom godiskola till barnen (som aldrig stelnade) LCHF julgodis.

God Jul till er alla!

Hoppas att ni har en riktigt skön julhelg med fettdietens alla goda LCHF julrecept Ja, eller andra recept också förståss!

Sköt om er, mys och bara vara!

Jag är ambivalent senaste dagarna. Jag kan bli så jäkla trött på att hålla på med det här ibland och i nästa stund är jag så glad över att jag kommit igång med detta. Jag blir så jäkla förbannad också när Gustaf pressar mig när jag inte orkar mer. Men då orkar jag alltid mer.

Göra armhävningar efter dom där kickarna är inte lätt. Benen skakiga som spagetti. Men det är ju skönt att få sparka på något ibland. Samma sak om jag känner mig nervös inför något. Gustaf har tipsat om att då funkar det med lite styrka tex armhävningar.

Jag har sovit så dåligt i några dagar. Vår lillfia vill inte sova utan sin Mammaaaa!

Wow. Mäktigt med dag 44. Jämt tal. Men jag minns inte hur många dagar jag ska köra längre. Jag kör väl på tills Gustaf säger att det e stopp. De var väl kring vecka 3 där som jag fortfarande tyckte det här var nytt och speciellt. Nu har det blivit en vardag.

Hallåå!

Kan någon plocka upp min haka? Jag tror jag tappat den.

Jag fick order om att väga och mäta mig idag. Kan jag väl trallade jag omkring. Jag känner mig så himla mycket fräschare, piggare, gladare och snyggare sen innan jag började med de här veckorna.

Jag är så nöjd med mina gympadojjor. Hoppas jag inte skrivit det förut och tjatar om nu. Jag har märkt att mina inlägg blir ganska likartade och det är inte meningen, men det är de sakerna som rör sig i mitt huvud nu för tiden ;) I alla fall: Vikten av att ha ett par bra gympadojjor gör en grym skillnad!

Slag mot säck rätt så lätt. Kick mot säck väldigt jobbigt!!

Mer benmuskler är det som behövs…

Usch, det är kallt här i Espana på vintern. Burr. Som tråkig svensk höst, men vissa dagar klarnar det upp och värmen kommer. Konstigt hur man vänjer sig vid allt. Det fantastiska att promenera på gator kantade av palmer blir vardag det med. Och det är synd för väl hemma i Sverige igen kommer jag sakna detta så mycket.

Dag 50 Wow. En sån där siffra som låter som mycket.

Vet ni vad jag tror minskat allra mest på min kropp?!

Jag älskar stek med gräddig sås. Mmm! Lillfia var helt galen i granatäppelkärnorna. Meja, meja lät det från hennes plats hi hi.

Idag hade jag en lugn dag med prommis och lekparkslek med vår minsta. Härligt.

Jag älskar den där omeletten med champinjonstuvning!

Svettas, frustar och flåsar nästan som en travhäst i joggingspåret nu!

Kämpa på. Bara några dagar kvar nu!

Näst sista dagen på militärveckorna. Sorgligt? Skönt? Äh, både ock. Lustigt när något blivit en vana så saknar man den oavsett om den är jobbig eller ej. Vad ska jag göra när veckorna är slut då?

Sista dagen. Som jag längtade hit i början! Jag hade en måltanke framför mig som handlade om att efter dessa 8 veckor skulle jag korka upp min rosa Cava som väntat i kylen och sätta mig framför TV:n men en stor Gott & blandat påse. De första veckorna hägrade detta mål framför mig.